Funktionsmedicin är ett kunskapsområde och en arbetsmetodik som värdesätter och vilar på vetenskaplig evidens. Den vänder sig till kroniska livsstilssjukdomar och just därför står livsstilsåtgärder i centrum med individanpassning inom kosthållning, näringstillskott, fasta, sömnhygien, stresshantering och motion. Läkemedel kan användas när det är berättigat - ofta i akutskeden och som komplement till livsstilsåtgärder.
Funktionsmedicinens värdegrund
Funktionsmedicin är framtidens synsätt på hälsa och ohälsa. Dess värdegrund, kunskapsområde och kliniska implementering vinner terräng i allt snabbare takt främst beroende på att det är den bästa medicinska modellen som finns för att förstå och åtgärda de underliggande orsakerna till livsstilsrelaterad (kronisk) sjukdom. Funktionsmedicin präglas av:
· Ett proaktivt ingripande för att förbättra och optimera hälsan
· Tydligt individanpassade lösningar för att optimera hälsa, fysik och prestation
· Vetenskapsbaserade livsstilsåtgärder inom områdena kost, kosttillskott, fasta, träning, fysisk aktivitet, stresshantering, sömnvanor och hormonoptimering för att komplettera läkemedelsbehandling vid sjukdomar och symtom.
· Laboratorieutvärderingar och andra hälsomätningar för att mäta effekten av funktionsmedicinska åtgärder
Laboratorieutvärderingar inbegriper blodprov, salivprov, urinprov, vävnadsprov och gentester. Funktionsmedicin riktar uppmärksamhet mot individuella, biokemiska system och den unika symtombilden.
Funktionsmedicin använder flera behandlingsåtgärder. Ofta betonas livsstilsförändringar och näringstillskott som komplement till läkemedelsbehandling. Man ser inom funktionsmedicinen kroppen som en helhet som en produkt av gener (genotyp) och miljö (fenotyp). Det är inom funktionsmedicinen viktigt att ta hänsyn till varje individs genetiska förutsättningar, men framför allt hur livsstilens fem grundpelare på kort och lång sikt kan stödja läkningsprocesser vid sjukdom:
Inom funktionsmedicinen söker man efter grundorsaken till sjukdom och symtom genom att analysera kroppens 7 stora biokemiska system. Man tänker inte primärt i termer av medicinska diagnoser utan snarare på dysfunktioner eller rörelser i biologiska funktioner som kan förändras beroende på vad celler och vävnader exponeras för. I ljuset av denna inriktning inses att läkemedelsbehandling många gånger endast är symtomdämpande. Läkemedel är däremot nödvändigt i många fall, framför allt i akutskedet av ett insjuknande, men inom funktionsmedicinen finns ständigt målsättningen att söka efter de underliggande orsakerna till sjukdomen och behandla dessa. De verkliga orsakerna är ofta:
I många fall är symtombehandling nödvändig även inom funktionsmedicinen, framför allt för att eliminera värk, trötthet och nedstämdhet som alla utgör symtom som riskerar minska klientens / patientens förmåga att ta tag i de underliggande problemen.
Inom funktionsmedicinen söker man efter behandlingsupplägg som skräddarsys för varje enskild individ. Biokemiska processer hos individer är högst unika och inom funktionsmedicinen använder man sig därför av modern teknik för att mäta och utvärdera dessa processer. Det kan handla om moderna labbprovet som för att kartlägga:
Tillsammans med anamnes och status utgör resultaten från dessa tester grunden i det skräddarsydda behandlingsupplägget. I takt med att tekniken för att mäta olika biokemiska processer i kroppen ökar liksom kunskapen om vad testresultaten betyder för vår hälsa kan funktionsmedicinska behandlingsupplägg förfinas och effektiviseras.